Tankeskrift

Jag tror hela världen skulle må bra av lite kallocain vid valda tillfällen. Att helt ohämmat kunna häva ur en allt som kännt fel, vara helt och hållet uppriktig, utan överdrifter eller undanflykter. Och ibland undrar jag bara hur jag lyckas vara så dålig på att prioritera. Men jag har väl aldrig riktigt förstått att det finns alternativ. Kanske är det det som är problemet. Det enda jag riktigt vet just nu är att jag antingen sviker mig själv eller andra. Men att svika andra är väl också att svika sig själv? Det enda jag vet är att det är dags att inse vilka som fortfarande håller kvar sin betydelse.

Du kommer inte vilja inse hur mycket det du har är värt

Det ögonblick du vänder dig om, är det redan försent. Tror du verkligen att du gör någon skillnad? Du har ju redan sett dig själv akta dig. Du tar steg bort, för att du inte hittar något sätt att hjälpa. Ser du inte idiotin? Du måste stanna kvar. Du vet att inget egentligen någonsin spelar någon roll utöver det där du aldrig påstår dig lyckas med. Allt har cirkulerat än en gång, och det enda som har förändrats är att det inte är du som står i centrum. Glöm aldrig birollernas betydelse. Avsluta det du påbörjade, för inget annat kommer spela någon roll om detta inte ordnas.

This world will never be what I expected