Förlåt

Ett ord utslitet bortom all mening, förstört av tröskelångest. Tröskeln är inte borta - snarare har den vuxit, ändå är det inte där all ångest ryms. Med ett minne som inte sviker och en oförmåga att förlåta, gror hatet vidare. Kan man leva med allt det här?

Det är klart det går. Det var ju inte ditt fel. Det är väl fan inte ditt fel att du är så jävla trög att du inte fattar? Sluta älta, det har aldrig hjälpt dig komma vidare. Ändå gör du inget annat! Vad fan är det för fel på dig?

"Men det var ju mitt fel. Det var bara jag som kunde hindra det, men istället var det jag som drev igenom det. Hur skulle det kunna vara någon annans fel?"

Ja, men stanna här i din jävla ångest då! Du vet precis lika väl som jag att du inte skulle ha låtit det hända om du hade fattat vad det var som egentligen hände. Kan du sluta mobba dig själv? Har inte andra gjort det tillräckligt? Din jävla fjant! Sluta bete dig som en jävla unge. Du sa att du skulle ta ansvar. Du lovade en massa saker du inte kunde hålla. Du lovade dig själv ännu mer. Hur tycker du att det har gått?

Vi vet båda två att du inte klarar av någonting. Du kan inte ens skaffa hjälp. Eller kan du? Försöker du ens, eller skyller du bara på en diagnos du inte har fått? Vad gör du om du har fel? Vad gör du om det visar sig att det bara är du som inte kan någonting? Det är du för rädd för att ens tänka på. Jävla fegis!

Tankar man helst inte vill tänka och försvunna möjligheter. Vi kan alla tänka oss en värre situation än den vi sitter i, bara vi tänker efter, stänger av känslorna och försöker vara objektiva. Samtidigt har folk mått betydligt mycket värre för mindre. Var placerar man sig då på skalan? Mår du för dåligt, eller borde du känna dig ännu sämre?

Easier to run

Femton sylvassa tankar visar att den du hade som avsikt att vara inte kan vara den du är. Du har så många gånger försökt minnas den du var, trots att du ännu sitter kvar i samma sits. Fokusera på överlevnad, för du kommer lämna kaos efter dig oavsett vart du går. I ett kök där disken haglar fram lever du, bland flaskorna från midsommar och högljudda katters tomma skålar. Varken visdom genom erfarenhet eller tänder hjälper dig röja undan och hålla ordning. Motivation är vad som alltid tryter. Intresset ligger på minus, koncentration är ett ord vars plats i ditt ordförråd endast bör existerra under väldigt kort stunder.

Kroniska problem visualiserade på den mentala anslagstalvan, placerade bredvid en broschyr med lösningen. Om det hade varit så enkelt som att plockan ner broschyren och läsa - om det inte hade stått ett telefonnummer längst bak, precis under texten "Vill du ha hjälp? Ring till oss!" - hade allt löst sig vid det här laget.

Om tio dagar vet jag hur mycket jag ska gå under under resten av sommaren. Med en enorm mängd tur kan jag lära mig leva lagom till nästa sommar.

Har du en säng över? Jag vill fly.

RSS 2.0