Tankeskrift

Du är där igen - i fel ände. För du sitter fast, på samma vis som du alltid har gjort. Var ligger felet? Ingen lyckas komma fram till något. Men det är nog inte meningen heller. Ditt liv är det kaos du definierar det som, för att det är det du egentligen söker. Är det inte så? Den där smärtan du inte riktigt klarar dig utan. Den som förtär dig lite i taget och bränner sönder det som en gång kunde ha blivit bra. Ännu ett hopskrynklat papper i elden, som inte går att få tillbaka. Hur tar man bort revor och veck i ett pappersark?

Vad försöker du uppnå, genom att misslyckas på samma vis om och om igen? Vad försöker du nå fram till, när du försöker för mycket? Vem försöker du vara, när ditt sinne retirerar? Varför finns du bara kvar så länge du inte har lyckan i sikte? Varför är det ångesten som driver dig? Varför kan du inte se vilken väg du borde ta? Varför är det du aldrig vågar säga alltid det viktigaste? Varför lever du i tystnad, när du vet att du lever av ljud?

Glöm inte att dina löften bara håller så länge du vårdar dem. Om du gömmer dig, kommer de slutligen ge upp letandet efter dig.