Vad som aldrig blev - vad som aldrig var tänkt...

"Världen är patetisk."

"Nej, det är det bara du som är."

Jag vet att jag aldrig har klarat av det här. Du behöver inte tjata om det. Det kommer inte hjälpa mig göra något åt det. Och du vet det. Är det för att det är såhär du skulle vilja att jag skulle göra? Du skulle inte heller orka, jag lovar. Jag är trött på tankarna som flyger genom huvudet när jag tittar ner. Jag har gjort hemska saker, och det utnyttjar du. Jag ger dig kontroll. Egentligen är hoten lika tomma som du känner dig, för jag bryr mig inte om vad som händer med mig längre. Jag är inte värd att ha det så bra som jag har det ändå. Alla runtomkring väljer att visa toppen på det isberg som är deras missnöje. Men jag vet, för jag kan inte glömma allt det hemska jag har gjort. Tro inte att jag inte känner.

Hantera ångest genom att gömma den så långt in att den måste rökas ut, lite i taget. Det är allt du vet. Allt du kan är orimligt i den här världen. Ingen passar in. Orden är lika sanna som falska, allt är lika osannolikt som det känns overkligt. Men det hindrar ingen framfart, utom min egen.

RSS 2.0