Adjö, systern min
Dagen var lika ovanlig som de föregående. Mitt liv är inte sig likt längre. Galenskap har lagts till och det verkar som att den tog med sig en massa händelser. Det känns som att jag redan har skrivit det här, men jag har inte riktigt fattat det själv än, så om jag tjatar är det för att jag ska förstå.
Inatt lämnar min syster denna lägenhet. (Ja, hon tar med sig sin pojkvän härifrån.) De verkar ha jobbat färdigt för stunden och dessutom börjar de också skolan snart. Galet. Jag förstår fortfarande inte att jag har bytt klass, ännu mindre att jag har bytt utbildning. (Jag tjatar, har jag märkt.) Jag funderade på att jobba lite på de tomma dagarna. Det kommer nämligen troligtvis bli så stora hål i mitt schema att jag blir ledig hela dagar. Göra något åt det ekonomiska problemet istället för att bara klaga på det låter inte som något jag brukar göra. (Jag tänkte sätta ett kommatecken där och fortsätta meningen, men det blev roligare med en mening som började och slutade med samma ord.) Men det känns som något som skulle kunna vara bra. Jag kommer troligen sitta och göra ingenting de andra dagarna, om jag inte har något som håller mig sysselsatt. Hur skoj är det att ha fritid när man inte kan spendera den med någon? Mina vänner kommer ju fortfarande ha skola att tänka på. (Nu låter det som att jag inte kommer ha det.)
Imorgon (det vill säga senare på detta dygn) är en annan dag (ur min synvinkel). Det ska badas (jag använde formen "det ska badas", eftersom badet inte rör mig, utan andra människor) och jag ska tydligen hålla koll på min bror under kvällen. Det blir nog mysigt, om jag inte sätter mig här och är asocial (bara för att det egentligen är mer korrekt än "osocial" - något jag inte brukar bry mig om, men denna gång kände jag för det).
En trivsam morgondag önskar jag alla (även om det bara är de som läser det här som får veta det från mig)!
