Tankeskrift

Eftersom jag ändå är igång och skriver. Det har blivit lite ont om tankeskrift på sista tiden och jag vet inte riktigt varför. Tankarna har inte kommit, när jag har kunnat skriva ner dem. Men det löser sig nog.

Idag gjordes minnehopp i många riktningar. En bok som aldrig kommer lämnas tillbaka. Den lånade jag för ett tag sedan, från en person som egentligen inte kan räkna den som sin. Men vad gör man när vänskapen blir något som närmast liknar motsatsen? De talar inte med varandra längre. Jag talar inte heller med bokens ägare längre. Någonstans blev det tyst och den stig som fanns mellan oss växte igen. Det som var en ganska ytlig vänskap, förvandlades långsamt till ett tyst ogillande. Jag har sett det hända så många gånger. Kompisar som inte är några egentliga vänner, försvinner när de delas av skillnader i ålder och skolgång. Ett år senare, när de man en gång skrattat med kommer till den plats man haft som studieplats, är de avskärmade. De vill inte längre dela med sig av sina ord och blickarna man får av dem verkar säga "håll dig borta från mig".

Frågan försvinner snabbt, eftersom den har besvarats. De vill inte längre, för de har insett att de har roligare utan dig. Kanske är det bara min erfarenhet. Till slut spelar det ändå ingen roll, för det enda de gjorde var att hjälpa dig fördriva tiden, precis som du hjälpte dem. Mer än så var det inte. Nu har de hittat andra sysselsättningar. Det är bara så hemskt när du inser att alla du vanligen träffar är sådana. När du kommer till skolan och ser att ingen av de här människorna kommer finnas kvar i ditt liv när du går vidare till nästa del i studierna. Du kommer stöta på dem i korridoren och de kommer säga hej, men det blir inte mer än så. De var bara tillfälliga gäster, som du troligen aldrig kommer göra något med igen. Dessa ytliga bekantskaper är trevliga, om de inte leder till det tysta ogillandet.

Hittills finns det bara en person som har bevisat att han stannar kvar genom alla dessa förändringar. Förhoppningsvis bevisar några fler att de faktiskt vill befinna sig vid mig. Jag vill inte bli slagen i ansiktet av någon jag tror mig kunna lita på. Inte igen. En gång räckte.