Orosmoln utan regn?

Men det är nog bara jag som oroar mig för mycket. Jag lugnar ner tankarna och därigenom mig själv. Lära sig av misstagen. Det är så man ska göra. Det som har hänt, har hänt och kan inte ändras. Att sitta och önska att man kunde löser inget. Jag måste börja lyssna på det jag själv brukar säga till andra. Inte förrän då kan jag betrakta mig själv som klok. Jag tror nästan att jag gjorde det nu. Visdomen kommer vandrande? Kanske är det så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0