Where is my mind?
Det känns som fredag idag. Chokladmackor och segt bröd. Blues och rytmdiktamen. Melodi och intervaller. Men jag är inte riktigt där. Skratt i massor, som nu känns avlägsna.
Melankoli. Inte det roligaste som finns, men det kunde vara värre. Det har varit mycket värre. Jag kunde ha suttit fast, instängd i mitt löfte till mig själv, och stå villrådig, för att ingen utväg syns, som inte bryter mitt löfte. En tid då allting kändes mycket mer. Som om jag tog emot hela mitt livs känslor på en gång, efter att ha levt utan dem.
Samtidigt känns det som jag har tappat bort mig själv. Var ska man då leta? Det är så mycket nytt att jag inte vet hur jag ska bete mig. Men det märks som vanligt inte på mig. Jag bara gör saker utan att tänka och tydligen fungerar det. Men att sluta tänka blir steg bort från att vara jag, på något sätt. Vilse i något abstrakt. Tankarna finner inget mål och irrar därför bara runt.
Where is my mind?
Melankoli. Inte det roligaste som finns, men det kunde vara värre. Det har varit mycket värre. Jag kunde ha suttit fast, instängd i mitt löfte till mig själv, och stå villrådig, för att ingen utväg syns, som inte bryter mitt löfte. En tid då allting kändes mycket mer. Som om jag tog emot hela mitt livs känslor på en gång, efter att ha levt utan dem.
Samtidigt känns det som jag har tappat bort mig själv. Var ska man då leta? Det är så mycket nytt att jag inte vet hur jag ska bete mig. Men det märks som vanligt inte på mig. Jag bara gör saker utan att tänka och tydligen fungerar det. Men att sluta tänka blir steg bort från att vara jag, på något sätt. Vilse i något abstrakt. Tankarna finner inget mål och irrar därför bara runt.
Where is my mind?
Kommentarer
Trackback
