Tankeskrift

Många ord med lite betydelse. Det känns som jag. Men hur ska man någonsin kunna veta?

Samtidigt händer det att jag lyckas ändra på det, även om det bara är för en liten stund. Som i torsdags, när det faktiskt öppet talades om sånt jag gömt i flera år. Fint, tycker jag.

Igår var en konstig dag. Kom till skolan lagom till lunch. Åt päron och gick sedan till stan, där Markus köpte ett plastsvärd. Det var kul. Att det tydligen är coolt att jag lekte med Barbie (ännu ett bevis på min manlighet?) när jag var liten är också kul, men känns lite märkligt.

Matte och hejdå till klassen, följt av att bli filmad när jag snackade engelska. Sedan var det dags. Jag såg inte fram emot det, men det gjordes ändå. Jag rörde till och med vid hjärtat. En halvtimme senare gick jag därifrån utan att må så jättebra. Nu vet jag hur en gris ser ut på insidan.

Sen kändes det nödvändigt att lova att vara barnvakt åt ett barn som inte kommer hem. Men det resulterade bara i en något senare middag och lite nattligt kortspel. Trevligt.

Jag läser, men förstår inte. Hur skulle jag kunna? Har jag någonsin kunnat? Däremot är det inte så svårt att se vad som händer. En blick som vänds bort. Steg åt sidan. Går de att misstolka? Jag har ingen aning. Lika förvirrad som sist. Försvunnen.

Stop trying to control everything, and just let go

Ännu en förändring.