Tankeskrift

Är det vinter, eller är det bara jag som är kall? Jag sitter här och låter min tröja och mina mjukisbyxor påstå att jag är gymnast. Det känns väldigt avlägset, men det är väl befogat. Jag slutade innan jul. Tiden går fort.

Jag lyssnade på låtar som jag brukar lyssna på ganska ofta, men av någon anledning började jag tänka på dem på nya sätt. Jag satte in dem i nya sammanhang, där de passade så bra att jag blev förvånad över att jag inte hade tänkt på dem där tidigare. Kanske svårt att få något grepp om tankegången för alla andra, men jag förstod mig.

Nervositet? Ja. Plötsligt blev jag mer självkritisk, men det är väl förståeligt. Än så länge går det ju bra. Hitta mina begränsningar? Skulle vara bra. Nu tar tar jag ton igen och hoppas det låter bättre än min gitarr. Det låter i alla fall mycket bättre än när det betygsattes i åttan. (Jag testade med samma låt, bara för att vara säker.)

Mössan har blivit ett väldigt använt klädesplagg. Det gjordes precis innan jul. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag satt och virkade när det bjöds på julmust i ett av alla klassrummen. Första klassen det är möjligt att göra det bland, för övrigt. Bravo! Men jag kommer inte tillbaka till er, för jag är en blivande estet.

Det jag skriver känns verkligen rörigt, men det är väl för att jag inte har någon idé om vad jag ska skriva när jag börjar. Men det är sån jag är. Jag är bättre på att improvisera än att försöka tänka ut vad jag ska skriva i förväg. Om det blir rörigt när jag skriver om mina tankar, beror det på att mina tankar är röriga.

Nu är det dags att sova. Imorgon är Skara målet. Det känns konstigt att göra det nu, bara. Jag är helt enkelt inte van vid att det händer så mycket. Jag vänjer mig gärna.

Bra sömn till alla som vill eller måste sova!