Tankeskrift

Den här dagen kändes inte så speciell på något vis. Jag väcktes inte, men telefonen fick mig att resa mig ur sängen vid elva. Försäljaren trodde att jag var min pappa. Det känns fortfarande märkligt att det inte hörs att jag fortfarande inte har fyllt sjutton. Däremot var det bra att jag kunde låta bli att bli sur och klaga för att jag tvingades upp i onödan. Det var bara att sätta igång med dagen!

Så kommer jag hem från min tvilling (eller snarare han som jag befinner mig bredvid när frågan "är ni tvillingar?" ofta hörs), ser efter vad det är som står på spisen och går sedan och tar en banan istället. Bara att se på korven fick mig att känna konsistensen i munnen. Ljummet gummi med bröd? Nej tack! Tankarna flög tillbaka till dåliga skämt om vegetarianer och jag märkte att det kändes som om mötet ägde rum många dagar innan lördagen. Jag trodde att ovanliga händelser skulle agera milstolpar på den kronologiska vägen, som tydliggjorde hur lång tid som hade passerat. (Det börjar kännas som en dålig liknelse, men den får stå kvar ändå. Det var tankarna som skulle skrivas ner!)

Och sen hittade jag en förfrågan om ett utbyte av blandskivor. Varför inte, tänkte jag och nu sitter jag här och skriver om det. Samtidigt lyssnar jag på den spelningslista jag gjorde, fylld med musik som möjligtvis skulle kunna hamna på skivan (jag funderade på att använda "slutprodukten", men det kändes lite fånigt). Nu när jag kollade hur många låtar listan innehåller, insåg jag att jag har lite att göra. 197 låtar ska bli ungefär 20. Jag har sorterat bort massor, men ändå finns det alldeles för mycket kvar. Det får bli veckans stora projekt. Låtarna måste väljas med omsorg (det känns märkligt att använda det ordet igen, då det var mycket länge sedan sist). Det är mycket att tänka på. Jag vill visa min musiksmak, vilket i sig är väldigt svårt eftersom jag vet att det är stora hål i min egen musikskatt. Det tror jag däremot inte gör så mycket, för den musik som har betytt mycket är nog ändå den jag har. Samtidigt vill jag (här kan man lägga in ett "ju" om man vill) att musiken ska tyckas om i andra änden av snöret (jag har fastnat för märkliga metaforer och liknelser idag). Dessutom känns det som ett bra tillfälle att lyssna igenom det jag låtit ligga och bli dammigt i det elektroniska CD-stället (det är bäst att jag slutar påpeka liknelserna innan någon blir irriterad på parenteserna).

Jag känner också för att nämna det faktum att jag har mössa på mig. Det beror på att mina trevliga röda hörlurar har gått sönder. Jag blev då tvungen att ta ett par gamla, som skaver hemskt om de har direktkontakt med öronen. Mössan är alltså mer vaddering än köldskydd just nu.

Ännu en natt utan sömn. Jag vänder på dygnet och sitter här med skärmens sken som enda ljuspunkt. Kanske blir jag trött om en halvtimme, kanske är jag fortfarande uppe när pappa går upp och förbereder sig för att åka till jobbet. Det är ganska trevligt att sitta här. Väggen känns mjuk, eftersom mössan hamnar mellan den och huvudet. För ett ögonblick vill jag öppna fönstret och sätta mig på fönsterkarmen, med fötterna på taket. Det känns alltid så bra att sitta där. Eller sätter jag mig bara där när jag mår bra? Jag vet inte, men det har i alla fall känts bra varje gång jag suttit där (räddade jag just mig själv från en negativ tankegång?).

Det här var så bäst! Tack för frågan! Jag förstår inte att jag har valt bort all den här musiken, men det finns ju mycket som jag inte förstår. Det känns ändå bra att vara förvånad över något positivt.

Nu känns det inte som om jag har mer att skriva, fast jag vet att jag har oändligt mycket mer i huvudet. Det vill bara inte visa sig för mig. Jag kan inte beskriva det jag inte ser. Så, tills jag ser något nytt, hoppas jag att alla har det bra. Nu ska jag bara sitta och lyssna på musik tills jag känner mig trött.

Kram på allihop!