Negativ musik, Converse och ännu en dag av tankekaos.
Så dagen är än en gång bara konstig och oförståelig. På många sätt inte alls annorlunda, men så känslomässigt kaotisk, minus kaoset. Jag vet att det här bara säger emot sig självt, men hur ska jag förklara? Kanske ska jag dela upp allt igen. Det var så att jag kände många olika saker om det faktum att det jag tyckte att jag borde ha känt idag av någon anledning inte kändes. Det kändes fel att roa sig när jag hade förstört någons helg, men mest var jag förvirrad över att jag inte kände att jag hade svikit honom.
Nu sitter jag här och tycker att jag borde känna mig skyldig till att ha haft skoj idag, vilket jag naturligtvis inte gör, eftersom det låter så sjukt när jag skriver det så här. Men jag tycker det borde kännas fel att jag har skoj, när jag vet att jag har svikit någon, gjort honom förbannad och besviken och till råga på allt förstört hans helg. Allt för att jag fick ordet "tönt" skickat till mig i ett sms. Det borde inte kännas såhär lite, tycker jag. Kanske är det för att jag för en gångs skull agerade efter vad jag tyckte var rätt? Jag har ingen aning, men jag får mig själv att må dåligt för att jag inte tycker att jag mår tillräckligt dåligt.
All kommunikation verkar gå dåligt idag, eller så är det bara Internet som visar sin dåliga sida. Det funkar, men långsamt går det. Kanske är det jag som behandlar min dator illa. Det är nog inte meningen att den ska ligga i knät, med ett täcke som täcker för utblåset för kylningen. Fönstret åker upp en stund och tio minuter senare drar jag ner en kallt dator i knät och fortsätter skriva. Jag gjorde egentligen inget avbrott, men datorns placering på fönsterblecket gjorde att skrivhastigheten sjönk märkvärt.
Orden försvinner från mig igen. Eller så har jag glömt bort hur jag ska använda dem, om det inte är så att jag helt enkelt inte har en aning om vad jag försöker säga. Huvudet är tomt och jag börjar bli trött. Kommer den här dagen spela någon roll imorgon? Ja, det kommer den göra, för det händer saker i mitt liv nu. Tomheten fylls med små, men ändå viktiga saker, samtidigt som de stora förändringarna knappt märks. Det var mitt försök till en sammanfattning. Sist av allt vill jag bara be om ursäkt i förväg om jag somnar utan att först meddela det.
Sov gott, om ni nu vill sova.
Du underskattar din egen betydelse litegrann? Lätt gjort misstag (i synnerhet om man fått anledning att göra det av tidigare händelser). Bra att det har klartgjorts, dock. Ibland behövs det att saker förändras och det kan ju ha ett pris, men ofta är det värt det. (Thailandsresan jag syftat till i bloggen ledde till exempel till att kontakten med en föräldern försämrades, men kontakten med den andra förbättrades. Balans, på något mystiskt vis?)
Apropå tvivel så får jag känslan att det bara är jag som är efterhängsen och frågar dig saker hela tiden, men om du tyckte att det var jobbigt hade du ju inte behövt svara och vi hade inte haft den här konversationen. Rent logiskt borde det i alla fall vara så, men logik har jag aldrig varit bra på. (Bara för det kommer du säkert somna nu.)
Sant. Antagligen är det jag som är ovan att vara den som frågar saker. Det kändes mycket mer sårbart än att bara svara på dem. Jag vet inte varför jag bryr mig så mycket, ens. Kanske borde sova på saken om det går. Tankarna börjar gå konstiga vägar.
Ha en god natt, om det här nu var ett avslut (återigen "jag vet inte").
Svimma av trötthet låter bra (troligtvis enda gången jag säger det och menar det). Jag slipper gärna konfrontera sängen, men det vet du ju redan om du läste mitt inlägg.
Du har en poäng där. Kanske vi kan komma överens om att det är svårt både att be någon öppna sig och att vara den som öppnar sig? Att vi alla är sårbara, för så är det ju? Det hade jag däremot ingen tanke på innan måste jag erkänna. Dumt av mig. Men så kan det vara.
För att vända på det här tänkte jag berätta något om mig själv. Jag vågade inte tända ljus med tändstickor förrän jag gick i sjuan (det bästa jag kunde komma på just nu). Värdefull information... Ja, det var nog allt.
Angående negativ musik.
Jag är inte speciellt känslomässig i vanliga fall, och jag tror att alla behöver vara det ibland. Därför kan det vara bra med negativ musik ibland. Men då kanske man inte ska kalla det för negativ musik? I mitt fall använder jag arg musik för att bli av med känslor som jag inte vill känna när jag ska konfrontera någon. Vilket gör mig lugnare och mer resonabel när jag behöver vara det..
Bara en åsikt om musik :)
Coulrofobi / Daniel
Hihi, det är ingen fara med parentesviruset. Som jag för övrigt upptäckte idag att jag alltid stavat fel till! Hjälp! Illa.
(Nu börjar frågorna igen...) Hur har dagen varit?
Skivor! Vad kalas. Dina är klara, bara inte utbrända. Då ska vi bara lyckas utväxla skivorna också. Mitt förslag är postverket. För jag antar att du inte har vägarna förbi Gislaved sådär väldigt snart...
Min dag har varit ganska behaglig. Gått en promenad ensam och en med en vän. I övrigt ingenting speciellt. Jag öppnade mitt fönster för ett tag sedan, och när det började bli kallt och jag skulle stänga så gick det inte! Det går inte, jag lovar. Det blir en kall natt tror jag. Typiskt!
Angående gitarrspelandet. Jag förstår att det är frustrerande! Det är inte lätt att öva när man inte vet vad man ska öva på. Men när du börjar skolan sedan kommer ju det problemet att åtgärdas. :)
Det finns väl ingen anledning till att du inte skulle få byta? Förhoppningsvis inte. Det går säkert bra. (Det löser sig!)
Haha! Jag har inget annat val än att stanna på den här adressen i fem veckor till. Jobb. Det är något med att vara fast såhär som jag inte riktigt gillar. Men jag ska inte klaga, det är bra att tjäna pengar, och jag lär mig att vara lite mindre socialt missanpassad vilket ju kan vara bra. Det är bara det att det finns så mycket jag inte har sett än i detta avlånga land, och människor jag vill träffa.
Adressen vågar jag inte skriva här. Vänta tills helgon kommer tillbaka, om det gör det, och skicka mail där kanske? Vi har i och för sig andra mailadresser kom jag på.
