Tankeskrift

Det märks att det inte blev mycket sömn inatt. Jag är inte riktigt vaken, men sover inte heller. Tankarna går till soffan hemma hos min mor, till allergitabletter och en mamma som skriker och gapar åt min bror och sedan argt frågar vad det är som syns på tv-skärmen. Han i filmen var inte heller riktigt vaken och sov gjorde han inte heller. Det var nog värre för honom, men ändå. Det var så tankegången gick. Den har inte slutat än, men den är svårare att följa nu. Jag byter musik och hamnar istället mitt i stan. Den här gången ler jag åt en man som hänger ut genom fönstret på bilen med hela överkroppen och ropar på skånska om att alla sysslor inte är bra i för stora mängder. (Den som vet, den vet.)

Det är fortfarande lika förvirrande hur tiden går. Nu verkar tiden röra sig långsammare än en sovande snigel.  Ändå känns saker som hänt nyligen väldigt avlägsna. Tiden är ett märkligt fenomen. Eller är det tidsuppfattningen som är det?

Det finns inte så mycket annat att göra än att titta ut genom fönstret och se att molnen inte rör sig. Eller, det finns säkert saker att göra, men vad? Någon som har bra idéer? Det har inte jag, så jag sitter här, med musiken och mina tankar flödande ut genom fingrarna. Det hade gått att läsa om jag inte hade haft så mycket tankar i huvudet just nu.

Kanske har jag lättat på tanketrycket? Jag gör ett nytt försök att anfalla boken.