These are the things I think about when I'm alone without you
En tanke slog mig just. Kanske är det just för att jag väntar med att berätta som jag inte kan sluta tänka på det? Vem vet. Just nu känns det som att vad jag behöver är att få sjunga ordentligt. Abstinensbesvär i ögat? Nej, men i huvudet och troligtvis också i halsen. Ögonen har fått en massa läsning. De får faktiskt vara nöjda. Nu låter jag öronen påminna mig om att det har varit mycket värre. Jag ser ironin i att jag höll på att ge upp när det egentligen var ganska bra, men jag ler inte åt det. Tankar kan göra mycket. Det gäller att undvika de som är riktigt hemska.
Men nu: annat, som är mer positivt. Världen visar sin bra sida lite överallt. En blind kille får träffa en bra kompis. Spelar det någon roll om han inte hjälper till att trampa på tandemcykeln? Det tycker inte jag. Däremot har jag undrat över hur det känns att åka runt på en cykel, när man aldrig har sett hur det ser ut.
Sen har jag känt mig klok och uppmuntrande igen. Jag har sysslat med dejtpeppning denna kväll. Alla får vara nervösa, men det skadar ju inte att ta bort lite av den. Det gör inte så mycket om man gör bort sig, om den man gör bort sig inför verkligen tycker om en. Det känns bra att någon blir glad av det jag säger.
Jag saknar bara det lilla, som att få ett "hejdå" eller "sov gott" innan människor försvinner för dagen. För det spelar ingen roll om vi inte säger så mycket. Det känns fortfarande som att jag har övergivit någon om vi slutar prata och personen är borta när jag går tillbaka för att säga något, eller bara för att kolla. Jag kan inte sluta undra om det fanns någon speciell anledning till att de lät bli att annonsera deras försvinnande. På samma vis kan jag inte sluta tänka på om någon tar illa upp varje gång tekniken strejkar, vilket den gör allt oftare. Oron för att göra någon besviken eller upprörd ligger kvar och umgås med oron över att jag faktiskt inte vet hur det är med människorna omkring mig.
These are the things I think about when I'm alone without you
I wonder of your whereabouts and hope like hell, you're happy where you are
Eller bara att någon frågar hur det är - visar sig och skriver mellan raderna "jag finns här om du vill något". Jag vet inte. Jag vet bara att det jag egentligen vill ha just nu är en kram.
Men nu: annat, som är mer positivt. Världen visar sin bra sida lite överallt. En blind kille får träffa en bra kompis. Spelar det någon roll om han inte hjälper till att trampa på tandemcykeln? Det tycker inte jag. Däremot har jag undrat över hur det känns att åka runt på en cykel, när man aldrig har sett hur det ser ut.
Sen har jag känt mig klok och uppmuntrande igen. Jag har sysslat med dejtpeppning denna kväll. Alla får vara nervösa, men det skadar ju inte att ta bort lite av den. Det gör inte så mycket om man gör bort sig, om den man gör bort sig inför verkligen tycker om en. Det känns bra att någon blir glad av det jag säger.
Jag saknar bara det lilla, som att få ett "hejdå" eller "sov gott" innan människor försvinner för dagen. För det spelar ingen roll om vi inte säger så mycket. Det känns fortfarande som att jag har övergivit någon om vi slutar prata och personen är borta när jag går tillbaka för att säga något, eller bara för att kolla. Jag kan inte sluta undra om det fanns någon speciell anledning till att de lät bli att annonsera deras försvinnande. På samma vis kan jag inte sluta tänka på om någon tar illa upp varje gång tekniken strejkar, vilket den gör allt oftare. Oron för att göra någon besviken eller upprörd ligger kvar och umgås med oron över att jag faktiskt inte vet hur det är med människorna omkring mig.
These are the things I think about when I'm alone without you
I wonder of your whereabouts and hope like hell, you're happy where you are
Eller bara att någon frågar hur det är - visar sig och skriver mellan raderna "jag finns här om du vill något". Jag vet inte. Jag vet bara att det jag egentligen vill ha just nu är en kram.
Kommentarer
Trackback
