I'm also fed up with the common cold

Men vad skulle man ha väntat sig av någon vars längsta förkylning varade i över två år? (Jag hade ont om rubrik, så jag tog något som alltid kommer stämma. Jag tror knappast att det kommer komma något tillfälle då jag kommer vilja vara förkyld.)

Hjälp! Det är över en vecka sedan jag skrev här sist. Galet. Men det blir väl så när allt händer på en gång. Och sammanfattningar har jag aldrig tyckt att jag är bra på, så mitt huvud får se till att minnas. Det brukar gå bra. Mina vänner vet hur mitt huvud kan förvåna de flesta med sin detaljrikedom, när den bara är intresserad av att minnas.

Jag har återigen skrivit om mig själv. Kom att tänka på mina lågstadielärare - hur den stränga Maria (jag är ganska säker på att hon hette så. Jag blev för övrigt chockad när jag såg henne på tågstationen i våras. Eftersom jag är jag, gick jag inte fram och hälsade) byttes ut mot en mycket snäll tjej, vars gula plånbok tydligen blev bättre inpräntad i mitt huvud än hennes namn (fick just en vag aning som sade att hon kan ha hetat Erika, men jag lovar inget).

Men sammanfattning i dålig variant. Bussresor i Eskilstuna, film, glass och te. Sedan tåg till Norrköping; dubbel delfinshow och plastbestick från Kolmården; Pastasallad och stjärnskådning i Finspång, tillsammans med glass och dialektdiskussion i vänsläkten. (Jag brukar hitta på egna ord - annars utvecklas inte språket. Om någon har lust att återinföra fornnordiskan kan man få klaga. Annars kan man gärna fråga om man inte förstår mig.) Sedan tandemcykel och glass med Erik och Timo Räisänen på stationstrappan. (Jag tänkte då på hur många olika sätt det finns att lyssna på musik och att det är tur att det finns musik som fyller flera olika kriterier om vad bra musik är.) När jag kom hem bestod packandet i att få ned allt som fanns tillgängligt i väskan. Glömde dock mobilladdaren. (Nästa gång får någon tvinga mig att göra en packlista.) Tur att min syster också skulle hit. Hon borde vara här när som helst. ("Här" är för övrigt hos mina kusiner i Uddevalla. Det målas hus morgon och kväll. Under dagen är det för varmt.)

Om någon undrade. Annars tänker jag på vad jag är rädd för. Inte för att jag tror att det finns så många som vet varför. Det spelar ingen roll. Jag tänker erkänna att jag mystifierar. (Underbart ord. Tröjan!) Den som vet, den vet. De som tror att de vet, kanske vet och de som undrar får fortsätta undra.

(Jag måste komma på en bra avslutningsfras.)

Kommentarer
Postat av: Erik

Jo det var maria hon hette

kommer också ihåg henne som strängast:P

2008-07-27 @ 19:52:48
Postat av: Annanas

Jag tror jag vet! Hihi.

2008-07-27 @ 23:57:11
URL: http://synchronisedsinking.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0