Ostämt med madrassljuddämpare? Eller någon annan oförståelig rubrik.
Jag märkte just att min bror inte kan stämma en gitarr. Mitt tvivel visade sig vara befogat. Han sade visserligen att han inte var färdig, men några strängar borde han väl ha stämt rätt, åtminstone? Annars är han inte stämduglig. (mycket märkligt ord, men det kom ju från mig. Jag är ganska märklig jag med. Eller?)
Madrassen ligger kvar, med mig på den. Mobilen plingar hela tiden. Den vill inte laddas ordentligt. Men det är jag van vid nuförtiden. Det kommer bli svårare att ladda den hemma hos mamma, där jag inte kan klämma fast den mellan videon och tv:n. Det ordnar sig nog ändå.
Sen kan jag berätta att jag har lånat min fars högtalare. Det var ett bra beslut. Nu har jag mycket bättre ljud. (Datorn står på madrassen, vilket gör att madrassen slukar allt ljud från datorns egna högtalare.) De används ändå inte när min bror inte sitter vid den datorn. Pappa verkar inte vara så mycket för musik. Eller så fyller de andra som bor här luften med så mycket av den att pappas musik inte får plats?
Det här skrevs bara för att jag kände att jag ville skriva. Jag hade inte så mycket tankar som jag ville skriva ner däremot. Kanske någon annan gång?
Hej hopp, kaffekopp! (Inte för att jag dricker kaffe, men ändå.)
