Tankeskrift

Att ord kan framkalla glädje fattas det väl tvivel om (kanske fattas det inte, men det finns inte, om det nu blev förståeligt)? Men oftast är det då kombinationen av ord som bringar den positiva känslan. Den ordglädje jag tänkte skriva om i detta inlägg är dock av en annan art. Den skapas av enstaka ord, som används mycket sällan.

Som exempel hade jag kunnat skriva ordet "vokabel" i förra meningen, istället för "enstaka ord". Det hade varit ett glädjeämne i min värld - att gå in på en blogg och överraskas av ett sådant ord när jag läste. Om någon hade gått iväg föra att införskaffa förplägnad, eller åkt hem för att traktera, hade jag nog fnissat. Samma sak är det med kväde. Vissa ord är bara glädjegivande. Några av dem är roliga, men i många fall gör de mig bara glad. Så i min språknördighet slår jag nu fast att jag har en fäbless för ord. (Ordet fäbless är dessutom anledningen till att det här inlägget skrevs.)