Tankeskrift

För nio månader sedan satt jag på en restaurang i Spanien och hade en trevlig stund, till skillnad från majoriteten av den övriga semestertiden. Skoltröttheten hade satt in och det enda jag kunde tänka på, var att jag hade åtminstone ett halvår kvar innan jag kunde byta utbildning. Jag hade fullständigt glidit in i den grå vardagen. Inte ens musik fanns det. Bara en kub, som gav underhållning några minuter i taget, men när det gjorts mer än hundra gånger, blev det också en del av den grå vardagen. Jag trodde inte ens att jag skulle få bli estet efter sommarlovet. Så det var två och ett halvt års grå vardag kvar. Motivationsbristen var det som hindrade mig från att göra något åt det.

Nu sitter jag här och inser hur mycket som har hänt under dessa nio månader. Hur det känns som att det här året har haft större inverkan på mig än någon annan tid i mitt liv. Åtminstone åt det positiva hållet. Mycket av det insikter från jobbiga upplevelser. Och positiv utveckling är nog bra.