Tankeskrift

Idag var inte en av mina favoritdagar. Musikaliskt kaos och spådomar om totalt misslyckande med konserten imorgon, intensivt pengaslösande och aptitförstörelse. Göra egna pizzor och sjunga med i Utan dina andetag, istället för att byta låt, känna att det inte riktigt är så bra som det har verkat. Är det jag som omedvetet har ljugit för mig själv, eller är det bara så att jag inte kände så förrän nu?  Tänker jag för mycket igen?

Det är då man tittar på dagens höjdpunkter. Fler kramar, 40 kronor spenderade på att inte höra sin vän och diskutera spännande händelser, fjantsjunga dåliga julsånger och återigen inse att jag inte har hittat någon musik värd att hata än, våga sjunga seriöst och högljutt mitt på stan.

Och jag vet inte vad jag ska tro längre. Jag vet inte om framtiden kommer bli som Even if it kills me eller om Together we'll ring in the new year kommer vara en bättre beskrivning på årets slut. Men det visar sig nog. Jag hoppas dock på det första alternativet.

Ännu en sömnlös natt, med Teenage dirtbag spelande på lite för hög volym. Klockan är ju nästan halv elva. Grannarna kan ju vilja sova. Vi byter till Let it be och låter bli att strunta i att nämna att jag sjöng på överproducerad r'n'b tidigare under kvällen. Sedan blir det nyckelskrammel och fejkat långskrik i Given up. Tänker lite på första terminen i gymnasiet, byter låt igen och bestämmer mig för att låta bli att babbla på om vad jag lyssnar på, vilket leder till att blogginlägget tar slut med att jag nämner att jag lyssnar på Du får göra som du vill.