Sexmössor och musikhoppande
Det här har varit en kul helg. Jag har städat mitt rum och hittat kondommössan (tillhörande min serie sexmössor, som också inkluderar bröstet och spermien), vilket påminde mig om högstadiets ljuspunkter. Det var trevligt att se positivt på något som jag tror jag ofta tänker på som en mycket värre tid än den egentligen var.
Det har också upptäckts att det gör ont att musikhoppa med en gitarr. För musikhoppats har det. Och lite dans har också förekommit. Jag tänker dock inte ge mig på några uppträdanden av den sorten. (Om man känner att man absolut måste se det, finns jag oftast i köket eller mitt sovrum. Fönsterplaceringen är mycket förmånlig, så det mesta borde synas utifrån.) Hoppandet är dessutom roligare. Inget av de två estetiska uttryckssätten fungerar dock till all musik. Men omväxling förnöjer, så det gör inget.
Gitarren har annars tagit upp stora delar av helgen. Det börjar kännas som att jag har någon sorts kunskap om hur man spelar på en sådan nu. Framsteg är alltid kul.
Sedan har jag varit allmänt uppspelningsnördig och tänkt ut vad jag ska ha på mig. Men det är kul. (Och nej, jag tänkte inte på fjorton olika stilar. Det skulle inte min garderob tillåta.) Och nervositeten har inte nått mig än. Men någon gång imorgon - troligen på eftermiddagen - kommer den kännas. Och att ha någon annans tröja ändrar inte det faktum att personen inte är där.
Att bara ha en tröja som tillhör någon alldeles speciell när det ska stås på scenen, är faktiskt inte så "bara". För att veta att hon inte bara är den dröm jag en gång var rädd för att hon skulle visa sig vara nästa gång jag vaknade, är något som ger en stor dos lycka. (Förlåt om meningen blev krånglig och för infrekvent innehållande kommatecken, men det var så det blev.) Och åtta dagar är inte så länge.
Och idag har jag ju ätit glass som efterrätt till frukosten och smulat ner sängen med skorpor! Märks det att jag är glad? (Om inte, misslyckades jag med det här inlägget.)
