Tankeskrift

Om man har koll på vilken låt rubriken kommer ifrån, borde men inte läsa in för mycket i det. Det här är en dag då jag är gladare än vanligtvis, trots att min kropp protesterar. En dag då jag hoppar runt i mitt rum och vet att min kropp kommer straffa mig senare, men struntar i det, eftersom jag har kul. Sjunger med en ond hals, eftersom jag vet att det inte är den delen av halsen som värker. Huvudet lindras med tabletter, som jag behöver leta efter en stund. Ett tecken på att jag inte brukar ha huvudvärk.

Flytt. (Jag sa väl inte att hela dagen skulle vara lika positiv?) Att flytta från ett ställe till ett annat, för att sedan flytta tillbaka några veckor senare, får mig alltid att undra var jag egentligen vill vara. För varje gång jag lämnar ena bostaden känner jag att det är skönt att komma därifrån. Vill jag egentligen bo på något av ställena?

Ibland känns det som att jag mår sämre av det sällskap som kallas familj. Det känns som att vi tär på varandra, vilket gör att jag mår dåligt och de andra blir sura på mig. Det är som att bostäderna slår sönder min redan väldigt sköra motivation och sedan blir de andra besvikna på mig för att jag inte gör något. Eller är det bara jag som tror att allt skulle bli bättre om jag bodde med någon eller några som jag faktiskt kände att jag kan prata med? Jag vet inte. Men jag har riktig Feel like home-känsla (tillfällig hip-hop-feber?). Jag längtar nästan till att få frysa på vintern och stå med en näsa som aldrig slutar rinna och vänta på bussen, där kondensen från andetagen (som är det som orsakar min rinnande näsa) torkas bort gång på gång, utan att det hjälper. Någonstans saknar jag det, för att jag får annat att tänka på.