Tankeskrift

Inatt kom hösten hit. Den tog med sig dimma och plötsligt var det vantkallt även här. Min morgonliga tidsoptimism har ännu inte försvunnit, vilket gjorde att jag missade den buss jag hade tänkt ta i morse. Men jag hann med nästa och blev inte det minsta försenad till min första lektion.

Under bussresan kom jag fram till att jag inte hänger med på gehöret och bestämde mig för att försöka byta grupp. Om man inte klarar av tempot i den snabbaste gruppen, kanske man inte ska gå där, tänkte jag. Men när jag nämnde det för läraren, sa han att det inte spelade någon roll. Sedan undrade han hur jag hamnade i gruppen. Jag placerades där från början, efter att jag hade testats. Han snabbtestade mig för att se att det stämde och kom fram till att "det är fel i växellådan". Ringer man en musikmekaniker om man ska åtgärda det? Nej, men det är väl bara att plugga på och lita på att det löser sig.

Knappt någon sång under kören idag. Det är något speciellt med röstläget när jag sjunger i kören, som anstränger min hals extra mycket. Det känns lite som att jag hycklar, när jag inte sjunger i kören, men i korridoren och hemma. Men min hals klarar inte av körsång just nu. Jag funderar över hur det egentligen är med min hals. Det är som att den har valt en nivå av sjukdom att stanna på. För det blir varken bättre eller sämre. Och vad gör man åt det? Ingen aning. Och nu ska jag vara tyst. Byt musik, så att det inte finns något att sjunga med i. Dumt att anstränga i onödan.