Matematikbrist (är inget jag klagar över)

Nya skor? Tydligen. Jag hängde knappt med själv. Men mamma frågade vad jag hade för skor och undrade om jag behövde nya. Det var ganska behövligt. Så nu har jag ett par skor som får mina fötter att se hårdare ut än jag är. Fuskläder mot svart skosnöre. (Och självklart snörade jag om dem när jag kom hem, vilket fick dem att se ännu tuffare ut. Inte för att jag ville ha svart läder, utan för att jag visste att mamma aldrig skulle gå med på att köpa mig ett par riktiga Converse. Nu blev det ett par med samma design, fast i annat material och utan lufthål. Det låter lite som mina senaste två par (om man tar bort materialdetaljen). Först de bruna och sedan de spanska, som är svarta med röda skosnören. (Vad jag försökte komma fram till här var att jag fortfarande inte har ägt ett par riktiga Converse, om någon nu bryr sig om märket mer än hur själva skon ser ut. Och vad fånig jag känner mig som skriver ett helt stycke om mina skor. De äger inte mig, jag äger dem. Men lite materialistisk är jag kanske.) Det bästa var ändå att gå in med ett par skor och gå ut med ett annat. Mamma betalade för lådan och bad dem slänga mina andra.

Knappt någon matte, men mer umgänge med klassen. Bra där. Hej och hejdå var ungefär det jag hann med när jag träffade min gamla klass, men ändå bra att fortsätta se dem. Hela dagen har gått åt till att socialisera med folk. Det är bra. Och kanske känner jag mig mer missanpassad än jag egentligen är. Gå till bussar jag inte ska med. Låna ut tröjan till någon som fryser och sedan inte känna kylan, värmd av sin egen goda gärning. Kanske inte så bra för halsen dock. Osmart, Erik. (Eller osjälviskt? Spelar det någon roll?) Och så fick jag smeknamnet Ruben (jag nämnde att jag fått smaknamnet Rubiks efter mitt kubande och någon hörde fel). Annars har det blivit mycket ståhej rörande en läskig handske och kraftig irritation när det märktes att en mattelektion var inställd. Men hur som helst en trevlig dag. (Stycket om skorna blev ungefär lika långt som det om resten av dagen. Jag kan säga väldigt mycket om väldigt lite, men har svårt att tala mycket om annat, som till exempel en dag?)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0