Jump!
Torrt inlägg på väg! (Bara en varning, eftersom jag vet att jag inte har något intressant att säga just nu.)
Jag saknade hoppandet idag. Att vettlöst röra sig till musik är kul. Men ibland är vett bra. Så därför blev det matte, som till största delen gick åt till att lära Rasmus (som följde med in på lektionen för att han inte hade något bättre för sig) att lösa kub, samt att kolla på fel uppgift i facit, när det var dags att rätta, vilket gjorde mig förvirrad. (Självklart kunde jag inte upptäcka mitt eget misstag, utan behövde få det utpekat av läraren.)
När jag skulle till skolan, träffade jag någon jag inte brukar möta. Och det är fortfarande svårt att veta hur man ska se på honom. Trots att han slog mig i ansiktet, var han en gång min närmaste vän. Nu har det förminskats till att vi pratar om vi ses. Försök att nå varandra är inget som sker. Jag vet inte om jag vill och han verkar inte ha något intresse av att övertyga mig. Det hade nog inte varit så svårt.
(Övrigt: Man borde spela in ljuden man kan åstadkomma genom att slå på borden i "cafe`t" (det står tyvärr så där - inte ens skolorna kan stava) och ha dem som trummor i en låt. Jag kunde inte sluta trumma, för att jag gillade ljudet så mycket. Men det kanske säger mer om mig än hur ljudet var.)
