Tankeskrift

Varför får jag inte ut mina tankar här? Varför känner jag alltid att mitt liv har varit så händelselöst? Varför blir jag aldrig nöjd med hur jag har det? När jag tänker sådana tankar på morgonen, vet jag att jag redan har förstört dagen mentalt. Åtminstone när det är en dag som den här, när det bara kommer vara jag, instängd på mitt rum, hela dagen. Och varför vaknade jag såhär tidigt? Varför är jag inte trött? Varför är det ett problem? Vad håller jag på med egentligen? Ingen aning. Jag är bara sur på mig själv.

Kroppslig protest. Halsont, nästäppa och skuldkänslor, som jag inte kan påstå att jag borde ha (om man nu borde någonting). Muskelvärk i hela ryggen och missnöjdhet över hur jag har levt, samtidigt som jag inte har någon aning om hur jag skulle ha levt för att vara nöjd. För lite positivitet. För lite motivation. För lite viljestyrka. Varför kan jag inte motivera mig själv till att försöka må bra? Varför känns det alltid som att jag precis ska börja göra något åt mitt liv? Gör jag någonsin något åt det? Gör jag det? Jag vet inte. Kanske gör jag det, men jag tycker inte att det märks. Samtidigt förstår jag inte hur jag har tänkt att det skulle märkas. Usch. Dumma tankar. Varför kan jag inte bara vara nöjd? Eller ha motivation? Min dag kommer motiveras av pliktkänslor. Och jag är så trött på det.

Vad var egentligen syftet med att skriva ner det här? Blir allting bara värre av att jag trycker ut mina tankar? Eller försöker jag utveckla tankarna och gör på det viset tankarna värre? Försöker jag nå ut med tankarna? Bara frågor. Tvivel. Alldeles för mycket tvivel. Eller tänker jag bara sönder allt? Är det inte samma sak?

Förlåt för all negativitet i det här inlägget.