This isn't how I hoped it would be

Försök att berätta något utan att avslöja för mycket och steg bort från vänner jag inte ens själv ser anledningen till. Jag frågar om när jag kan ringa, men hör ändå inte av mig, medan andra säger att vi ska ses på lovet, utan att det blir så. Som att sitta och se allt det man hade tänkt lösas upp och försvinna. Men det har jag väl lärt mig nu. Det är något med mig som gör att saker aldrig blir av.

Hur avgör man om man är olycklig? Är det när man gråter varje kväll, eller räcker det med att man inte är lycklig? Var drar du gränsen? Är du lycklig när du ler? Är du lycklig när du skrattar? Det är inte så enkelt, och livet rör en mellan lycka, olycka och alla andra känslor. Vet du var du står? Kommer du vara där imorgon också?

Imorgon blir det ännu en flytt. En annan plats och kanske även ett annat sinnelag. Halva sanningar är inte samma sak som halvsanningar. Delar av sanningen kan ge fel intryck. Halva sanningar som känns som lögner och ord som inte kan förklara allt.

At the worst you'll see nobody cares


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0