Tankeskrift

Men ibland blir oförståelsen så tung, i sällskapets ensamhet, bland struktur och kvävda impulser, där allt känns på alla vis samtidigt. Försenad sveda och uteblivna tårar leder tankevirvlarna mot än mer abstraktion. Oönskade tankegångar och förändringsoförmögenhet, obenägen att övertyga själen om att tankarna inte är mer än så. Otydlighet utfodrar tvivlet. Ett liv i symbios inom en redan förvirrande förvirrad kreation, vars existens på sitt eget vis struntar i sitt syfte. Försök att förklara utan att berätta något, där paradoxerna låser fast och stänger in, medan tysta skrik vädjande om förståelse från de som inget vet långsamt bleknar bort likt solstrålarnas repetitiva flykt. Meningslösheten i att tala ord utan innehåll, medan den enda lösningen är problemet, ur ett perspektiv där allting är krångligare än det egentligen är, för att det inte är enklare än det är. Oförstådda tankegångar leder tillbaka till vad som är och förblir under den natt då orden flödar och sömnen flyr. Önskat nonsens med betydelse och mening blir produkten av en glädjande besvikelse, i ett långsamt eroderande sinne.