Tankeskrift

För tydlighetens skull: jag tycker inte illa om min klass.

Dagens stora händelse skulle kunna ha varit att nästan alla elever i min skola fick sitta inlåst några timmar, för att någon tyckte det var kul att hota folk. Men istället känner jag att det är andra saker som är viktigare just nu.

I'm still frustrated from last night
things happened in half-time

Texter och tankar i en känslostorm, som alltid kommer försent. Sådant jag borde ha undrat över under dagen, når mig nu. Människor träffas och äter ihop. Jag trodde bara aldrig på den kombinationen. För flera av oss som satt där visste ju vad som hade hänt. Och jag blev likadan igen. Varför? Alltid samma sak. Sådant man inte kan hindra. Eller är det jag som inte kan? Ytligheter och vänskaplighet. Plötsliga avsked. Och mitt långsamma jag hinner inte med.

Men jag kanske hinner ifatt någon gång?