Tankeskrift

Förvirrat blir det inte förrän jag kommer hem, men ändå vill jag beskriva hela dagen så. Men det skulle ju inte vara sant. När en del av dagen består av att tyst sitta och försöka förstå vad det är människorna vill att vi ska säga, och en annan åt att fördriva tiden, blir det kanske lite märkligt. Men det blev ju ändå något av dagen. Vi gick i cirklar och det kändes som att jag störde kommunikationen. Det lät dock inte så. Och för en gångs skull lyckades jag prata.

Men plötsligt kom en fråga. Det kändes som att mitt svar var en vettig förklaring av hur det var. Men så mycket mer detaljerat vet jag inte om jag hade kunnat förklara. För hur förklarar man något man inte själv förstår?

Hellre lycklig ett ögonblick, än klok i en livstid.