Wake up and waste a day
chase away
a day at a time
Jag skulle kunna påstå att jag är sjuk. Det är väl ingen lögn. För om man stannar hemma utan anledning, måste väl något vara fel? Om det plötsligt bara känns meningslöst att ta sig upp ur sängen, utan att veta varför, är man väl inte frisk? Om man inte ser någon mening i någonting, har väl något gått snett?
För jag har gått vilse igen. Jag vet inte varför längre. Kanske är det dags igen. Kanske är det något speciellt med slutet på februari. Kommer det en ny glädjestuds i mars, innan den stora vår/sommardeppresionen? Kommer det bli likadant igen?
Alldeles för många tankar. Korta texter och funderingar. Var det mig det syftades på? Vilsen bland andras ord, istället för mina egna. Och jag är fortfarande för långsam. Som att livet alltid verkar springa förbi mig. Jag försökte springa med det igår, men jag orkade inte hålla tempot, utan blev bara svimfärdig och illamående. Jag hinner inte med. Trots det extra året, hinner jag inte med.
Toner utan ord och tankar utan gränser. Det undras och förundras, medan livet fortsätter passera, på andra sidan fönstret. På andra sidan dörren. På andra sidan av min grå fyrhörning, varken rektangulär eller kvadratisk. Och jag förstår inte var motivationen som behövs för att ta del av det har tagit vägen. För jag vill ju.
I used to get caught up in everyday life
try to make it throught my day so I could sleep at night
try to figure out my way throught the maze of rights and wrongs
but like you used to say - nothing feels like it's really worth it
Och det skrämmer mig. Vad håller på att hända?
Det som håller på att hända är att du inte kommer att komma någonstans om du inte kämpar. Du vet att jag finns ju här men du verkar ju inte ta hjälp av mig. Jag hjälper dig genom vad som hälst men då måste du kämpa lite för att komma fram till mig. Efter som jag inte håller någon större koll på varken MSN eller Bloggen nu mer. Det är ju för att jag inte har en dator som fungerar eller någon riktig lust att sätta mig där nu mer. Jag trode att vi liksom kunde bara snacka om vad som hälst när som hälst hur som hälst. Men det käns som att jag hade fel... Liksom jag är precis samma person som innan jag blev ihop med Josefin. Det är väll bara det att jag är mycket gladare och kanske kan ses som rätt off ifrån vänners perspektiv. Jag prioriterar henne självklart men så du vet du är min polare och varför använder du inte den vänskapen vi har till det den är till för? Förlåt men jag tyckte inte om det här drablet... Du kan liksom låsa in dig i ditt rum och gömma dig för världen men det är bara dumt. För du vinner verkligen för i helvete inget på det seriöst. Men om du nu vill ligga där och tycka synd om dig och inte prata om det så att du kanske mår bättre. För vem var det som sa till mig om man får tala ut sinna problem så käns det bättre.
Men det är du som väljer.
MvH En polare som alltid finns där om du bara roppar till mig.
