Tankeskrift

Jag gillar att man kan använda otydligheter för att visa vem man är. Hur något som en gång var, fortfarande kan användas för att förklara saker. Passerat som inte bara försvinner. Bevis på att det inte är lönt att försöka glömma något som hänt. Sådant som visar att man lärt sig något sedan sist, trots att det skrivs om misstagen. Vetskap om någon annans vetskap.

Och det känns som en evighet sedan. Men det har inte ens gått ett år. Fast i tiden, precis som vem som helst. Den kronologiska vägen tycks utsträckt och avstånden känns overkliga. Får mig att undra hur sanna dessa minnen är. Men spelar det någon roll?