Tankeskrift

Jag skulle kunna säga att det inte finns någon tid. Skulle kunna skylla på att jag inte har några pengar. Men de undanflykterna betyder ingenting. Det är väl det som är sanningen. Allting tar slut någon gång. Lycka är också bara en tillfällig känsla, precis som alla de andra. Snart kommer jag nog tappa bort dem allihop igen. Om jag inte redan har gjort det, förstås. Men det är väl inte mycket jag kan göra. Jag vet ju hur jag fungerar. När jag såg min chans, kände jag mig säker på att jag skulle ta den. När den kom, var jag inte ens där.

Under samma natthimmel gör vi helt olika saker. Solen belyser skillnaderna och min spegelbild visar allt som inte syns. Något som aldrig skulle fungera, fungerade inte heller. Och jag gick därifrån för längesedan. Som om jag inte alls brydde mig, gick jag därifrån. Spelar det någon roll? Försöken hade lett till samma sak. Vägen dit hade bara varit längre.

I can't pretend this time