I'm trying not to be worthless
Du såg aldrig att det aldrig skulle kunna fungera? Eller vägrade du ge upp? Valde du envishet över vishet? Spelar det någon roll? Du kom ner för trappan och visste att du inte kunde ljuga för dig själv längre. Men du kunde inte bara klättra upp igen. Du blev uppdragen. Du trodde att saker var som det skulle, även om allt inte kändes lika mycket. För det kändes väl för mycket den gången? Du fattade aldrig att du blev lurad? Plötsligt var du bestulen. Och det var inte uppenbart?
Och sedan blev det samma misstag igen, men utan all onödig repetition. Bravo! Du verkar nästan ha lärt dig något. Om du kan hitta något sätt att kunna motivera dig själv till att leva ett liv som består av mer än att bara stirra på en skärm, kanske det här kan bli något, innan allt det här försvinner ner i jorden och fortsätter vara precis lika betydelselöst för universum som allt annat.
Trodde du verkligen att jag försökte trösta dig?
"Nej, men jag hoppades ändå på det."
Du ska inte skada dig själv för att bevisa för dig själv att du är verklig, du ska inte skada dig för tusen andra saker heller, men det hjälper inte att göra sig illa för att förstå sig bättre, även om man gör allt för att någon ska märka en eller för att man söker efetr hjälp så slutar det änndå att man är själv...Jag vet att jag skadade dig brutalt genom att bara existera och jag är ledsen för det, jag vill inte skada någon, men samtidigt skadade jag mig själv på vägen, inte vare ditt fel utan mitt för att jag är en sådan livrädd person att jag bara verkar skada min omgivning, det är någ därför jag står så själv på kanten, så nära att hoppa samtidigt som det finns några få som får mig att inte hoppa...
Varje gång jag läser dina blogg-inlägg så önskar jag att jag kunde göra något för dig men jag är inte rätt person, och jag är nog ganska maktlös...
men det är hemskt att se hur du mår, framförallt då du jämt ger bilden av att må bra, och så läser man sen på bloggen och får en ledsen chock....
På något sätt, jag vet ej hur, men på något sätt kommer allt bli bättre...
ps.
Ge inte upp!...
jag vet hur det känns. och jag vet att du vet att jag vet.
