Outside the sidelines...
Idag ignorerar jag att jag verkar ignoreras och fortsätter arbeta på den enda uppgift jag fått hittills i skolan som kräver lite tankekraft. Kanske går det bra. Kanske inte. Det spelar inte så stor roll egentligen.
Medicinen verkar framkalla symptomen den ska motverka och jag vill inte ha pasta i näsan igen. I övrigt ska jag inatt erbjuda husrum (om nu sådant finns, när halva bostaden saknar golv) till en tillfälligt hemlös.
Nu får mitt liv fortsätta att verka vara som det verkar vara.
Usch, dagen har vart jobbig, mina tankar har stömmat runt och tröttheten har tagit över min kropp, kanske borde sova lite mer i natt.
Ditt namn virvlar runt i mitt huvud och det känns som att jag bara vill stanna världen och skriva ditt namn överallt jag kommer åt.
Jag vill finnas vid din sida, och krama dig just nu i detta ögonblick, även om jag snart kommer blinka bort det. Men nu ska jag gå och försöka tänka på annat, leta filmer till på fredag, kram kram puss puss<3
