Rädsla?
Det värsta är att jag kände mig säker på att jag skulle klara av det den här gången. Jag trodde inte att jag skulle bli rädd och fly. Jag såg ingen anledning att vara rädd. Men självklart. En mening. Tusen minnen. Rädsla.
Förra gången var jag förtvivlad. Nu är jag hemsk. Varför skulle jag inte känna så? Var det inte mest för att skydda mig själv, som jag gjorde som jag gjorde? Eller är det som tanken först gick, bättre för båda två om det aldrig går längre? Det spelar ingen roll. Det finns för mycket tvivel. Som vanligt är det det som förstör. Tvivel och osäkerhet. Jag förstör allt, genom att aldrig kunna känna mig säker på någonting.
Förra gången var jag förtvivlad. Nu är jag hemsk. Varför skulle jag inte känna så? Var det inte mest för att skydda mig själv, som jag gjorde som jag gjorde? Eller är det som tanken först gick, bättre för båda två om det aldrig går längre? Det spelar ingen roll. Det finns för mycket tvivel. Som vanligt är det det som förstör. Tvivel och osäkerhet. Jag förstör allt, genom att aldrig kunna känna mig säker på någonting.
Kommentarer
Trackback
