Tankeskrift

Tonight will end without sound

Snön virvlar över vägarna, då vindarna styrs av den glesa fjälltrafiken. Bland granar, tallar och takboxar rör sig bilen utför. Bort från höjdens blåst och kyla, bort från stugbyar och knappliftar, bort från kaotiskt musikutövande. Bort från ledigheten. Ett kraftigt mullrande är det enda som ljuder, när rörelsen går mot vardagen.

Efter kaos, besvikelse, mättnad och gläde, bryts tystnaden. Jazzen glider in i öronen, medan bilen glider in i kvällen, genom månsken och blinkande helljus. Undermedvetet fastnar vissa ord.

I've seen fire
I've seen rain
I've seen sunny days I never thought would end
but I always thought I'd see you again

Men vem styr den delen av mig? Är det jag? Eller är det ingen som styr den? Ska jag se något speciellt i denna refräng? Ingen vet. Ljuden byts ut och jag lär mig uppskatta min egen musik igen.

Imorgon återvänder jag till skolan igen. Det verkar ha hänt en hel del. Jag vet inte hur jag ska ställa in mig på morgondagen. Allt går inte att förutse, så jag väljer att vara nyfiken på nästa dygn. Nyfikenhet har ju varit ganska effektivt för att göra livet lite mer intressant. Tankevirvlar i snön. Men om man stänger dörren blir det vindstilla (i rummet).

Tonight will end without sound