Tankeskrift

Du såg det, eller hur? Du såg hur konstigt allt är, men sa inget. En tystnad som inte klär dig. En tystnad med smak av besvikelse, skapad av min kryddning. Allt detta krångel som inte klär dig, för att det inte är ditt. Det är mitt krångel som stör.

Inatt satt jag och skrev på den plats som på något sätt kopplar ihop allt det där som inte kan sluta flyta runt i mitt huvud. Något som andra oftast bara ser som en väg till andra sidan.

"Vad gör du?"
"Jag skriver lite..."
"Varför? Klockan är tre på morgonen?"

Jag trodde tre var ett magiskt tal