Tankeskrift

Jag har en bit grå lack på min cykel. En sanning ingen ser, om de inte vet om att den finns. Den är från förra året. Dagen efter att jag fick lära mig att man är fri att förstöra sitt eget liv, höll jag på att utplåna mitt. En backspegel mot styret. En annan sommar. Ett annat liv.

Orden blev speglar som stack mig i ögonen med den sena nattens tidiga morgonljus. En natt av god sömn och få ovanliga händelser.

Denial is the most predictable of all human impulses.

En värld där inget är som det är, för att allting är som det inte är.

Känslor av oduglighet fyller natten. Så många viljor i en människa. Man kan aldrig få precis som man vill. Och jag vet inte vad som syntes, vad som förändrades. Var det något som försvann?

Ingen sömn och smärtan fastnade i ryggen.

Men när jag känner att jag inte kan fly, vet jag var jag står.