Tankeskrift

Jag vänder mig om och ser det som passerat, medan datorn spyr lila och får nya ärr. Kanske av orden i den depp-pop som passerar genom den. Främlingar inbringar lycka och familjen river sönder den. Hoppas nästan på att bli sårad helt oväntat. Väntar på sorg som inte infinner sig och när rädslan för brist på känsla. Idag räckte motivationen nästan hela vägen.

Regnet föll och det enda som fanns var likgiltighet. Vandringen fortsatte, till synes utan mål. Meningslöshet. Jag vet vad jag vill, men när det inte känns, kan jag inte motivera mig till att kämpa för det.

Det är bara ett liv.