Saving my place as life forgets
Nu, här, känns sommarlovet än en gång. Trött på det. Varje sommar samma sak. Nätter lyses upp av detta bleka ljus, där allting närmar sig apati. Försöker bli av med tålamodet, förstöra det, så rastlösheten kan bli en drivkraft. Har ännu inte lyckats. Och det är lov. Strukturen sprängs och smetas ut över allt jag misslyckas att utföra. Ingenting sker och ingenting görs.
Ser du meningen?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Sommarlov... igen, ja. Du får ursäkta att jag inte kan skriva vettiga kommentarer, men eftersom jag ändå läser så tänkte jag att du kunde få lite bekräftelse. Du påstod att du hade brist på det, just här i alla fall. Att jag misslyckas är en annan femma. Men... det är tanken som räknas!
Trackback
