The way we've been for far too long...

Hela dagen hälsades det, kändes det som. Pratade nog med fler människor än vanligt. Ett hej och en blick fastnade i sinnet. Ögonblicket hängde kvar och jag såg färgen. En saknad syn.

Jag tar omvägar och rör mig runt. Letar efter något jag inte förväntar mig att hitta. Och han sa att han trodde jag gick till tågstationen för att träffa någon. Jag gick dit. Jag träffade någon. Han hade rätt. Jag gick dit idag, för att kanske få träffa någon. Men den jag träffade behöver inte nödvändigtvis ha varit den jag sökte.

Fortsätter genom boken. Letar jag efter betydelse i orden?

Tankar på instängda träd och att springa till tåg. Frihetskänslan i att ligga bland växtligheten bredvid en bäck och titta upp i skyn. Det känns som ett annat liv. Men det kanske är närmare än jag tror. Eller?

fastest slug...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0