Tankeskrift

Ibland är man glad utan anledning. Kanske finns det ett skäl, men det är svårt att se. Ibland ser man alla skäl, och undrar varför man inte är glad. Igår var jag inte glad, för att jag inte såg varför jag skulle vara det. Då kom någon och visade mig varför. Idag var jag glad, för att jag visste. Jag hoppas jag minns det imorgon.

Lektioner som inte hålls och funderingar över vad som har hänt den här gången. Jag minns vad han har sagt. Förhoppningsvis har det inte blivit värre.

Människor jag inte känner fyller mig med glädje, utan att bry sig om mig. Allting var konstigt idag. Jag kunde inte säga grattis, åt konstigt, var lätt och bar runt på saker som skulle ha använts, men som inte gjorde det. Huvudet hänger inte med idag.

Ingen energi, trots allt jag stoppat i mig. men siffrorna lugnar mig en aning. Visst är det relativt. Jag kommer inte få ett ordentligt svar förrän imorgon, men ändå kan jag inte sluta tänka på det. Vågar jag ta reda på hur det egentligen är?

Du sitter där, som om allt det där jag tänkte på igår aldrig hände. Men det är väl så vi alltid har gjort. Oavsett vad som har hänt, har vi lagt det bakom oss, för vi kan inte komma ifrån det. Till slut försvanna allt raseri. Eller så lärde jag mig att rikta det åt något annat håll. Men det fanns en tid då jag verkligen var rädd för vad jag skulle kunna göra mot dig. När jag var rädd för mina tankar om dig. Rädd för att tappa kontrollen.