Tankeskrift

Skumt är det.
Och trumslagen flödar in i mina öron.
Förmärkligandet nådde sitt slut, genom sin omfamning.
Det som är kvar är allt som kan gå fel och det som kommer gå bra.
Orden säger ingenting, genom att nämna allt.
Förvirringen totaliseras.
Märkligt.
Oklart.
Så uppenbart otydligt klart.
Såklart.
Vad är riktat mot dig?
Vad berör ingen?
Vem är vem?
Varför?
Hur?
Vad?
Osannolikheter.
Vad vet man egentligen?
Och hur vet man att man vet det?
Vet du vad som känns?
Insynsvinklingshandikappande.
Begreppsanalogi.
Det mesta beskrivet i ingenting.
Självklarheter säger ingenting.
Självklart.

Vad annars?