Tankeskrift

Inget har varit sig likt sedan jag grät vid din sida. Och jag antar att det är hoppet som börjar erodera nu. Det där sista, som säger att allt ska bli bra, medan det syns att så inte är fallet. Hej gör ont utan förtsättning och reaktionsbristen när jag närmar mig skräms. Sedan skyndar du dig bort. Korta ögonblick syns du försvinna runt hörn. Då är du verklig. Då försvinner alla tankar på att kunna nå fram. Då har du blivit otillgänglig. Då finns du inte.

Men du känns fortfarande.