Tankeskrift

Psykosomatik och brist på insikt. Lösningarna har gömt sig bland alla dessa ord, ersättande vad jag just nu inte kan möta, i en tomhet som får kroppen att vekna, likt den många gånger gjort av andra, mer konkreta händelser. Insjuknad i abstraktion, med tankar som vägrar försvinna. Illusioner som ses igenom, men som ändå syns, leder till vad som kunnat bringa falsk lycka, i tomma ögonblick av desperation, med ögon stängda i ett försök att glömma allt som skett och leva vidare med en lögn som aldrig kommer hålla längre än till solnedgången.

                             Låt mig aldrig fly från livet igen. Tvinga mig igenom det.

En handling till synes betydelselös, ledande till alltmer omfattande tankegångar. Något som gjordes utan större eftertanke, leder till vidare tvivel. Det är ingen självklarhet, så se det inte som en sådan. Ett misstag jag redan gjort, vilket givit värkar som inte verkar försvinna, ännu ekande i den själsliga tystnaden infunnen bland bristen i ett tomrum ingen någonsin kan se, men trots det till viss del förstå. Naivt försökande att sticka sönder den med soniska känsloelement, syntetiserat liv. Fullt medveten om att tomhet inte kan förstöras, fortsätter försök att göra det omöjliga, hållande i vad som kanske skulle kunna räknas som hopp, då det för stunden inte finns något att placera i tomrummet. Psykosomatik. Skadlig abstraktion, i en värld där verkligheten för tillfället inte finns tillgänglig.

                                                    Bara ord på en skärm.