Explosive decompression

Nu lämnar de där känslorna mig igen, på det allra läskigaste av vis. Hitta mig inklämd i ett hörn när jag inte längre är kvar. Följ stämman av en söndersjungen hals, trallandes melodier vars budskap till en början tycks triviala och tomt glädjande. Vart har alla ord tagit vägen? Och vad är det egentligen jag försöker beskriva utan dem? Mål som inte har möjligheten att uppfyllas är bara drömmar. Ändå jagas språkkunskap och intelligens för att kunna hitta ord och förklaringar att dela med omvärlden, bara för att se hur varje försök att hitta ett nytt sätt att bli förstådd leder till än mer att förklara. Stäng av, byt väg och fly, blunda och spring. Eller släpp allt som har värde och finn fokus någonstans. Du tänker sönder allt, medan du inte vet hur du ska hålla dina vänner kvar. Du har ju inte ord, och beröringen är sliten och overksam. Ventilerna stängs.

Och det finns redan sprickor i fasaden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0