Don't tell me that this is your last chance to change

Ibland når man ögonblick då man inte bara undrar varför, utan tycker det rent ut sagt är fånigt att man tvivlar som man gör. Kanske händer det mig oftare än andra, och kanske händer det inte alla. Men nu kommer inte tillbaka. Sen stannar däremot för evigt. Och det är väl så man alltid borde resonera, för att få saker gjorda? Låt inte sen behålla vad du inte vill ha kvar. Ta det hon håller och använd det med vad nu har att erbjuda. Skapa vad som ounvikligt kommer tyna bort, men som ändå kommer ha existerat.

Du har orden. Glöm inte bort att använda dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0