Watch it wither
Vi byggde upp något, som bara var vi och byggde vår styrka i detta något. En närhet som inte var som alla föreställer sig och som inte kunde vara som vanligt. Vi sa att vi inte skulle låta den normala närheten förstöra oss. Men nu har det hänt igen - dubbelt upp dessutom. Varför håller vi så hårt i varandra, när vi vet att vi inte har någon rätt till det? Vår flykt från ensamheten förfaller alltid när våra flyktfränder blir av med sitt flyktbehov. Och antalet har än en gång krympt.
Papperet strirrar blankt tillbaks, likt en spegel täckt av snö. Orden framgår tydligt, frågan den är ställd. Svaret är dock något som flyr. Vetskapen om kunskapen lämnar stora hål - strukturella misstag - min ställning faller ner.
Varför har du inte lärt dig än? Vad har du gjort för fel? Du tappar alla svaren, din sinnesform är stel.
Men det vet du att den inte är, för sinnet rasar fritt. Så fort du nuddar kudden tar det fart, blir tankespritt.
En vecka bort till hjälpen, till hemflykt, närhet, visst. Vi längtar allihopa efter något som vi mist.
Kommentarer
Postat av: Lovely
Så vackert, min kära <3
Trackback
