Vad vi inte känner...

Det kan inte vara så farligt som det verkar i mitt huvud. Jag vet vad som kommer hända när klockan slutar ticka, men ändå står jag här och stirrar på den, undrar hur mycket batteri den har kvar. När ingen står kvar på sidan, vet du att du måste lära dig själv allt det du egentligen redan borde kunna. Vem vet var du kommer hamna härnäst? Egentligen borde det vara du, men så är inte fallet. Så frågan är: vad vill du? Du är troligen lika osäker på det som vägen dit. Men det är bara du som kan hindra dig själv från att vela vilse i snåren. Se till att hitta stigen. Nätterna är fortfarande kalla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0