Too long...

Jag förstår att du inte fattar vad det är jag känner, så jag klandrar inte ditt beteende. Det är jag som är mesig och otydlig, som inte tar tag i dig och säger att jag behöver prata ordentligt. Jag vet att jag kommer träffa dig snart igen, men jag vet inte om klarar av att känna såhär en natt till. Troligen kommer jag överleva det, men det är inget jag vill gå igenom.

Egentligen är jag inte säker på vad jag har att säga. Och det känns mest som att du inte vill prata om det. Jag förstör glädjen i din tillvaro. Förlåt. Jag vet att vi har perioder när inget funkar, men just nu orkar jag inte. Du är rädd för att vi ska bli mer än vänner, men just nu känns det inte ens som att vi är det. Jag saknar dig, min vän. Kom snart tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0